det va ju det där med besserwisser-tanter
Skrev ett lite argt inlägg från telefonen för ett tag sen, men så försvann allt, så jag skrev om det, men det försvann igen (!!!), måttligt irriterande. Men nu sitter jag vid Js monster-dator så då ska det väll inte ätas upp av cyber-data-telefon-världen. Tycker nämligen inte besserwisser-tanterna ska komma undan, dom ska hängas ut här för mina (i snitt) 17 läsare per dag. Haha! Mina power-mammor-vänner har säkert råkat ut för liknande. Kanske överreagerar jag, eller inte.
Det handlar om det här när folk (man inte känner) kommer fram o beskådar en och ens mage. Tycker det är rätt roligt o mysigt o till o med lite okej om det är en liten klapp o sådär. I jobbet brukar jag säga till dom lite mer storvuxna att mina mage är lika självförvållad som deras, det brukar alltid gå hem. Men det är ju det här med tanterna som va gravida för 100 år sen o som vet bäst o dom födde hemma i badkaret o allt va det va. Dom kanske frågar lite gulligt hur långt man är gången o man svarar snällt "v 24" (eller nått) o får då antingen: Meeeeeeeeeeen Guuuuuuuuuuuuuuud va STOOOOOOOOOR du är för att va i v 24!" Eller "MEEEEEEEEEN va liten du ÄÄÄÄÄR! Det är inte det att jag får höra bara en grej utan det är både och, och där kommer dom som några jävla graviditets-experter o ska kommentera MIN graviditet. Första gången nån sa nått sa hon (besserwisser-kärringen) att jag va JÄÄÄÄÄTTE liten. Blev jätteledsen för då gick jag o väntade på att bäbisen skulle sparka o det hade den inte gjort. Fick tusen tankar, ja ni förstår: Liten mage + inga sparkar, den har säkert slutat växa.
Sen hände nått, bäbisen sparka mig o min kissblåsa och det spruta från alla håll o kanter kändes det som. Blev överlycklig o på 3 veckor hände massor, dock fick jag ändå höra besserwisser-kärringarnas menande kommentarer lite här o var. Och då när magen växte till sig gick det över till "Men då är du VÄÄÄÄLDIGT stor för din kurva?" eller som mega-besserwisser-kärringen sa: "Meeeen Guuuud va stort för v 23, det måååååste va tvillingar!" Återkommer med mitt svar på det påståendet till den kärringen.
(Observera att det nu heter kärringar istället för tanter, det gick av bara farten)
Va iaf hos min underbara barnmorska på MVC o tog prover o lyssna på hjärtat o mätte magen o vägde mig osv. Nämnde för henne vad man kunde få höra o hon suckade o sa: "Men va dom kan hålla på, måste dom lägga sig i." Prata inte så mycket mer om det o sen fick jag se hur jag låg till på kurvan. Man lär ju inte ligga helt på den svarta linjen alltid, det vore ju konstigt men just vid detta besöken så hamnade jag verkligen precis på den svarta kurvan som är i mitten av det man ska följa. Min barnmorska sa: Det kan du ju säg till dom tanterna då!
Så, mega-besserwisser-kärringen fick då som svar: "Nej, men kul att du bryr dig, jag följer min kurva exakt så det är nog snarare så att du inte har nån koll."
Pratade med en bekant om detta nu för några dagar sen o hon är av naturen väldigt lång o smal o hon hade vart helt knäckt ett tag för att folk sa att hon va liten. Hon växte med till sig o besserwisser-människorna tystnade. Sen när man blivit lugnad av sin barnmorska o sådär, när man vet bättre, så skiter man i det men just de där första gångerna när nån värkligen bedömmer ens kropp o bäbisens lilla bo, nån man inte känner, så blir man ju som förstagångs-gravid lite oroad. Sen finns det ju dom som frågar: Är du liten eller stor? Vad svarar man på det då? "Jag följer min kurva säger jag då." Precis som att det är antingen eller, inte bara, "normal", eller "normalt för mig".
Jag bryr mig verkligen inte om dom där besserwisser-tanterna/kärringarna tycker jag är liten eller stor, dom får tycka vad dom vill, jag vet ju att bäbisen har det bra o att jag följer kurvan o jag äter enligt skolboken o sådär, men det är väll nån slags försvarsgrej eller undermedvetet som går in o tycker att dom menar på att man inte sköter sig, att man gör nått fel. För i mina öron bedömmer dom mig verkligen.
Överreagarer jag eller vad tycker ni?
Det är ju så individuellt med så jag fattar inte vad det finns för vinning i att bedömma.
Sen är det givetvis en annan sak när nån säger: "Åh nu börjar det bli lite mage", "Va rund o go du börjar bli" eller när man blir tilltalad med "Tjockis!" Det är i välmening, inte i besserwisser-medicinskt syfte.
Det handlar om det här när folk (man inte känner) kommer fram o beskådar en och ens mage. Tycker det är rätt roligt o mysigt o till o med lite okej om det är en liten klapp o sådär. I jobbet brukar jag säga till dom lite mer storvuxna att mina mage är lika självförvållad som deras, det brukar alltid gå hem. Men det är ju det här med tanterna som va gravida för 100 år sen o som vet bäst o dom födde hemma i badkaret o allt va det va. Dom kanske frågar lite gulligt hur långt man är gången o man svarar snällt "v 24" (eller nått) o får då antingen: Meeeeeeeeeeen Guuuuuuuuuuuuuuud va STOOOOOOOOOR du är för att va i v 24!" Eller "MEEEEEEEEEN va liten du ÄÄÄÄÄR! Det är inte det att jag får höra bara en grej utan det är både och, och där kommer dom som några jävla graviditets-experter o ska kommentera MIN graviditet. Första gången nån sa nått sa hon (besserwisser-kärringen) att jag va JÄÄÄÄÄTTE liten. Blev jätteledsen för då gick jag o väntade på att bäbisen skulle sparka o det hade den inte gjort. Fick tusen tankar, ja ni förstår: Liten mage + inga sparkar, den har säkert slutat växa.
Sen hände nått, bäbisen sparka mig o min kissblåsa och det spruta från alla håll o kanter kändes det som. Blev överlycklig o på 3 veckor hände massor, dock fick jag ändå höra besserwisser-kärringarnas menande kommentarer lite här o var. Och då när magen växte till sig gick det över till "Men då är du VÄÄÄÄLDIGT stor för din kurva?" eller som mega-besserwisser-kärringen sa: "Meeeen Guuuud va stort för v 23, det måååååste va tvillingar!" Återkommer med mitt svar på det påståendet till den kärringen.
(Observera att det nu heter kärringar istället för tanter, det gick av bara farten)
Va iaf hos min underbara barnmorska på MVC o tog prover o lyssna på hjärtat o mätte magen o vägde mig osv. Nämnde för henne vad man kunde få höra o hon suckade o sa: "Men va dom kan hålla på, måste dom lägga sig i." Prata inte så mycket mer om det o sen fick jag se hur jag låg till på kurvan. Man lär ju inte ligga helt på den svarta linjen alltid, det vore ju konstigt men just vid detta besöken så hamnade jag verkligen precis på den svarta kurvan som är i mitten av det man ska följa. Min barnmorska sa: Det kan du ju säg till dom tanterna då!
Så, mega-besserwisser-kärringen fick då som svar: "Nej, men kul att du bryr dig, jag följer min kurva exakt så det är nog snarare så att du inte har nån koll."
Pratade med en bekant om detta nu för några dagar sen o hon är av naturen väldigt lång o smal o hon hade vart helt knäckt ett tag för att folk sa att hon va liten. Hon växte med till sig o besserwisser-människorna tystnade. Sen när man blivit lugnad av sin barnmorska o sådär, när man vet bättre, så skiter man i det men just de där första gångerna när nån värkligen bedömmer ens kropp o bäbisens lilla bo, nån man inte känner, så blir man ju som förstagångs-gravid lite oroad. Sen finns det ju dom som frågar: Är du liten eller stor? Vad svarar man på det då? "Jag följer min kurva säger jag då." Precis som att det är antingen eller, inte bara, "normal", eller "normalt för mig".
Jag bryr mig verkligen inte om dom där besserwisser-tanterna/kärringarna tycker jag är liten eller stor, dom får tycka vad dom vill, jag vet ju att bäbisen har det bra o att jag följer kurvan o jag äter enligt skolboken o sådär, men det är väll nån slags försvarsgrej eller undermedvetet som går in o tycker att dom menar på att man inte sköter sig, att man gör nått fel. För i mina öron bedömmer dom mig verkligen.
Överreagarer jag eller vad tycker ni?
Det är ju så individuellt med så jag fattar inte vad det finns för vinning i att bedömma.
Sen är det givetvis en annan sak när nån säger: "Åh nu börjar det bli lite mage", "Va rund o go du börjar bli" eller när man blir tilltalad med "Tjockis!" Det är i välmening, inte i besserwisser-medicinskt syfte.
Kommentarer
Postat av: Mattias
Du överreagerar inte det minsta!
Postat av: Marie
Vet av erfarenhet precis vad du menar. Jag har alla tre graviditeterna fått höra att jag vart stor - men Gud har du TRE månader kvar!? Nu med Vilma så skrattade folk åt mig och sa att jag kommer få värsta stora bebisen - så enormt groteskt stor var jag tydligen. Tji fick de när Vilma var det minsta av mina tre med 3800 g.... Men tro mig - det blir värre! Gravidmagar är det helt ok att kommentera hur som helst! Detta e ett ämne jag brinner mycket för.... :-)
Postat av: Johanna
Jag hatar kärringar, och klart du inte överreagerar. Folk har bara inget bättre för sig än att kommentera och tycka om andra. Bajs
Trackback