Noah satt bokstavligt talat fast vid mig i nästan 7 timmar, mat, lite sova, maaat, sova. Till slut va han mätt så han kunde somna i sängen. Lite svårt att föreställa sig innan hur det ska bli, men tydligen (enl. Amnings-akuten) så är han i en mat-fas vilket gör att han kan tyckas omättlig. Igår kväll fick vi till slut ge han ersättning innan han blev mätt för att komma till ro att somna.

Nu sover han o det är nästan så jag vill väcka honom...

Just det - lite dissad. När jag byter är han nästan aldrig tyst och när J bytar är han knäpptyst o glad!
Fast det är klart, jag tar aldrig med mig maten in på toa heller.

Ursäkta min frånvaro, är i en Noah-bubbla!