Medan lilleman (svärmors namn på Noah) och J ligger o sussar så sitter jag med körkortsböckerna igen. Dom lär nog inte vakna än på en timma. Sen blir det snabbfix här hemma, och sen en promenad till affären. Ekar tomt i kylen.

Ikväll får vi besök!
BFF och Kentstabon kommer vid halv sju för att skåda det lilla underverket o förhoppningsvis prata lite med mig med.

Imån ska jag o J för första gången passa en tid tillsammans med Noah. Vi som låter han styra o ställa bäst han vill, kan ju ta lite tid att exempelvis komma iväg på en enkel promenad eller till mataffären. MEn det börjar gå bättre! Allt man gör för första gången med lilleman blir en prövning. Men det kommer gå fint! Sen att både jag o J är tidsoptimisterna Piff&Puff får vi bara förbise. Jag vill gärna va i tid o kan ibland bli väl extrem, J däremot tycker att i-tid är att komma 5 min sent, vilket jag blir überstressad på. Är jag sen blir jag om möjligt ännu mer stressad och gör allt tio ggr saktare (långsammare, finns tydligen inget saktare) än normalt och kan inte kommunicera utan att småfräsa. Så när vi väl kommit iväg om vi är sena så brukar det först va lite tryckt stämning o sen säger J nått för att retas i stil med: "Om du går två meter framför mig så kommer vi nog fram lite fortare" varpå jag brukar vända bort ansiktet så att han inte ser att jag faktiskt ler. Svarar nått i stil med: "Nej men in du gick lite snabbare så kanske vi hade det!" Så när vi vart lika mogna som två tio-åringar en stund så brukar vi med nöd o näppe med andan i halsen komma i rätt så perfekt tajming.