Häromdagen när jag gick hem från jobbet så hade det (än en gång) inträffat en cyckelolycka vid korsningen vid Kvantumsparkeringen. Bara det att denna gången va jag så nära att jag va en av dem som stannade och hjälpte till. Blir alltid så paralyserad och liksom helt stilla, precis som att jag inte fattar... Tog iaf hand om kvinnans cykel o idag va dom o hämtade den när jag va på jobbet. Hon va tydligen helt okej. Men det borde ju ordnas nånting i den där korsningen för cyklisterna. Typ farthinder eller nått, det är nämligen så att cyklisterna bara kör rakt över utan att knappt se sig om. Skönt att hon va okej iaf!

Än är inte veckan slut, och än är det inte helg... Men imån em/kväll åker jag o J till den lilla ön! Ska bli underbart! Och då, när vi kliver i land - då är det helg!

Var tyst. Ha tillit.
Vårt väsen är ju skapelse.
Vi står ju i djupt förbund
med det som vill bli till.
Din stora förtvivlan
är inte tom ångest,
i djupen där det vill.

Karin Boye