Är det nånting som är irriterande så är det att jag nu, tre lediga tillfällen i rad, har vaknat med huvudvärk. Inte så att det har nått med rödvin eller så att göra utan jag vaknar bara (dödstrött) kl halv nio-nio med huvudvärk och seg kropp. Är alla normalt funtade heltidsarbetande människor såhär sega när dom väl är lediga? Tror det kan ha att göra med att jag slappnar av, kanske. Känns lite som "efter tentan-känslan" man hade på högskolan. Men men, det börjar släppa nu!

Ikväll ska jag o J ha en romantisk afton för två a'la oss. Det är Js julklapp från mig: Middag på Grappa, sen Magnus Betnér på teatern. Har hört på omvägar att det ska va jäkligt kul, så denna julklappen blir nog lyckad. Har sett fram emot denna dejten så länge!

Är det nånting jag tror stenhårt på när det gäller relationer så är det att man aldrig ska sluta dejta, det behöver inte vara en avancerad dejt med middag uppdukat på ett berg med levande ljus och en violinist och tjejen har helt plötlsigt en pangkropp och killen har smoking och himlen är helt blå och solen går ner hela kvällen och sånt. Utan vanliga hederliga dejter; en promenad med varm choklad, picknick på sommaren, bio och ett stopp på ett fik efteråt. Jag ska dejta tills jag blir 100, och min dejt ska alltid vara J!

Nästa helg kommer Js storasyster + sambo ner till oss på lördagseftermiddagen. Ska bli himla mysigt, vi har pratat om detta sålänge och nu äntligen blir det av. Har självklart redan satt ihop en pang-meny för kvällen men med tanke på att vissa läser denna bloggen så håller jag den för mig själv. Älskar att laga mat, drömmen hade ju vart att skola om sig när man är runt 40 och bli kock istället. Men J har lovat mig att vi ska gå på matkurs sen när vi både har jobb och alla bitar fallit på plats. Enda kravet va att det va husmans-tema, J älskar husmanskost och jag är kass på att laga det, så fine by me!

Har väll kanske inte ungått någon om försvinnandet av en 18-årig kille här i stan. Har påverkat mig mer än jag trodde, är inne på HN:s hemsida minst två ggr om dagen för att se om det hänt något. Så konstigt alltihop, knappt ett spår och det har gått över en vecka. Hoppas han åerfinns eller att det iaf kommer upp ett svar, känns som att ovissheten hindrar de annhöriga från att gå vidare. Hoppet är väll dock det sista som lämnar en i detta skede.

Alla ♥-dag imån, har gjort lite narr av J när vi vart på Ica och kollat ut blommutbudet. Har sagt nått i stil med: "Hmm... undrar just vilken bukett man får i år!" Helt ärligt så uppskattar jag bara en slappisdag imån, med film och lite godis och blommor en dag när jag inte anar det, framför blommor och choklad och pompa o ståt. J va så söt på vår årsdag, han köpte både rosor och tulpaner för han viste inte vilket jag skulle bli gladast av.

Nu ska jag strax ner en sväng på stan, det lokala parfymeriet och optikern står på listan. Mina glasögon är av kass kvalitet och min bodylotion är snart slut.

Tjo och tjing, plingeling!

(Ni som undrar över o jag inte ska se Melodifestivalen ikväll har rätt, hör å häpnad kag ska missa en delfinal... Lovar att det aldrig ska upprepas igen.)