Sitter på tåget - är måttligt nöjd över den hurtiga Martina som bokade buss 8.00 från Göteborg och som därför tvingade morgontrötta Martina att gå upp kl 05.30 för att hinna med ett tåg upp till Göteborg. Men men, här sitter jag nu! Pigg o glad! Saknar lille J, han sa igår kväll "först ska jag jobba förmiddags-helg (vilket betyder att han i hans mått mätt går upp mitt i natten, runt kl 5) o sen åker du ifrån mig så jag tvingas laga mat själv!" Och han klagar på att jag är osjälvständig o inte klarar mig utan honom. Att han får leta upp mina glasögon när jag (i princip varje dag) först tar ut lincerna och sen (halvblind) letar efter dom i vår då stora 64 m2 stora lya tror jag han bara ser som trevligt trots att han muttrar varje gång. Det är kanske mitt sätt att visa att jag inte klarar mig utan han - och varför skulle jag vilja det? Kärlek är att leta upp sin sambos glasögon, varje dag! Och ibland ligger dom på väldigt udda ställen.