Fenomenet sömn o bebisar är alltid ett het o inne samtalsämne, antingen om man är den som får eller inte får sova. Yppar man å det minsta att man får sova, ja då får man 3-4 sömnlösa nätter till svar. Om man inte får sova är det alltid nån dryg 8-barns förälder som får sova till tio på förmiddagen. 4-månaders bebisen ammar sig självt o vaknar inte på hela natten o har så gjort sen dag 1 osv.

Men det är lustigt hur olika barn är i sin sömn. Noah sover väldigt sällan mer än 20-30min åt gången på dagarna. Så dessa små stunder blir ibland lite panikiga. Allt som är svårt att göra med en bebis ska göras då.
Har ju såklart hört om dom 6-7 månaders som sover länge på dagen.

... Och dom gångerna han sover en längre stund, undrar man om nått är fel.

Inatt gjorde han en lustig sak som endast hänt en gång tidigare. Han snurra runt på mage i sömnen o låg där o titta förvånat omkring. Vände han på rygg, la mig själv igen, o då rulla han runt igen. Fick helt enkelt sitta med han tills han somnat ordentligt igen. För så fort jag tog upp han så sov han liksom. Han måste väll gjort det i sömnen. Tur man har spjälsäng. Vart hade han rullat hän annars...?

Ja allt är väll individuellt. Men är det en sak jag lärt mig så är det att inte säga om man får sova. Då blir det katastrof. Kanske just därför man oftast bara hör om katastroferna. Många känner tydligen till fenomenet antar jag.

Hur som helst har jag sovit skit-skitdåligt i 3 nätter...